Suspiria (1977)
Det sägs att år 1977 skapade Dario Argento sin egna nyans av färgen röd. En mer levande sådan.
Suspiria är likt en mardröm, en mardröm som är såpass vacker att man är redo att dö i den. Med sina levande färger i kombination med ett helt fantastiskt soundtrack så är det svårt att inte fångas.
Suspiria bygger tidigt stämning och atmosfär, en surrealistisk sådan, som kastar sig på åskådaren utan förvarning. Tidigt in i filmen får vi bevittna första mordet och det är grafiskt men framförallt chockerande. Dario Argento vet helt enkelt hur man fångar in sin publik.
Trots sina år på nacken så håller fortfarande Suspiria en väldigt hög standard. Mystiken kring berättelsen i kombination med Dario Argentos fingerfärdighet resulterar i att man sitter som fastklistrad framför skärmen. Det är en unik upplevelse. En fröjd för både ögon och öron.
Suspiria uttrycker sig med levande färger och en rejäl ljussättning. Scenografin bär på en kreativitet som totalt bänkar åskådaren. Viskningarna i soundtracket kryper sig på och man både skräms och fascineras av det man får se och höra. Det är en effektiv film, men framförallt unik. Ett konstverk inte likt något annat.
Med skicklighet så bygger Argento stämning och han vet hur man vidhåller skräckeffekterna. Trots att man vid en del moment är redo på att något snart kommer att ske så lyckas man ändå bli skärrad. Hemskheterna är inte heller kortvariga. Han vill verkligen visa det onda. Det ska verkligen kännas.
Kameravinklarna är häftiga men ändå långvariga, det är inget billigt. Det är autentiskt.
Jag tror att Suspiria har något för alla och därför är det en film man bör se åtminstone en gång i livet.
5/5
Suspiria är likt en mardröm, en mardröm som är såpass vacker att man är redo att dö i den. Med sina levande färger i kombination med ett helt fantastiskt soundtrack så är det svårt att inte fångas.
Suspiria bygger tidigt stämning och atmosfär, en surrealistisk sådan, som kastar sig på åskådaren utan förvarning. Tidigt in i filmen får vi bevittna första mordet och det är grafiskt men framförallt chockerande. Dario Argento vet helt enkelt hur man fångar in sin publik.
Trots sina år på nacken så håller fortfarande Suspiria en väldigt hög standard. Mystiken kring berättelsen i kombination med Dario Argentos fingerfärdighet resulterar i att man sitter som fastklistrad framför skärmen. Det är en unik upplevelse. En fröjd för både ögon och öron.
Suspiria uttrycker sig med levande färger och en rejäl ljussättning. Scenografin bär på en kreativitet som totalt bänkar åskådaren. Viskningarna i soundtracket kryper sig på och man både skräms och fascineras av det man får se och höra. Det är en effektiv film, men framförallt unik. Ett konstverk inte likt något annat.
Med skicklighet så bygger Argento stämning och han vet hur man vidhåller skräckeffekterna. Trots att man vid en del moment är redo på att något snart kommer att ske så lyckas man ändå bli skärrad. Hemskheterna är inte heller kortvariga. Han vill verkligen visa det onda. Det ska verkligen kännas.
Kameravinklarna är häftiga men ändå långvariga, det är inget billigt. Det är autentiskt.
Jag tror att Suspiria har något för alla och därför är det en film man bör se åtminstone en gång i livet.
5/5