Fear Street Part One: 1994 (2021)
Fear Street's huvudsakliga vapen är att den har ett häftigt tempo. Jag gillar dess snabbhet och hur man valt att klippa, men framförallt valet av övergångar. Det händer saker hela tiden. Jag gillar mytologin och att man valt att börja ifrån slutet istället för början. Det är ett smart val som vidhåller betraktarens intresse. Man har även tagit fram en stadig trupp skådespelare som gör jobbet väl, och här har man verkligen lyckats med en trevlig variation av personligheter.
Fear Street Part One: 1994 är en övernaturlig slasherfilm som tar oss tillbaka till den efterlängtade atmosfär som Scream gav oss. Vi får följa ett gäng tonåringar som lever i den fördömda staden, Shadyside. En stad full av tragedi. En stad som de flesta försöker ta sig ifrån.
Den förbjudna kärleken, hierarkin i skolan, framtidsplanerna som ständigt skapade ångest. Det är många delar som tar en tillbaka till sina egna vilda år som tonåring. Den där bubblan som skyddade en ifrån vuxenlivet. En pressad tid där krav och förväntningar alltid låg och lurade. Där en raserad tonårsförälskelse kunde totalt förgöra en.
Fear Street Part One: 1994 behandlar slashergenren med respekt och man håller inte tillbaka. Det är en skaplig mängd blod och jag gillar att den är relativt grafisk. Humorn fungerar, stundtals fjantig men det är inget som stör mig. Det är en stämningsfull film som inte är rädd för att vara klyschig.
Det är inte ofta som jag lyfter upp ögonen när jag ser att en film producerats av Netflix, och framförallt inte när det gäller skräckfilm. Det känns som en genre där Netflix valt att pumpa ut så mycket som möjligt i hopp om att ett par filmer ska leverera kvalité. Här tycker jag ändå att man lyckats väl. Nu är det bara att luta sig tillbaka och invänta andra delen av denna trilogi som kommer ut den 9:de juli.
3.5/5