Hannibal (2001)
Det har varit kämpigt och ensamt de senaste dagarna. Dålig sömn och jag har varit sjuk i lite mer än en vecka. Det sätter igång mina tankar kan jag lova. Det är lättare idag att hantera dem dagarna dock. Jag skulle ljuga om jag sade att jag inte har en rädsla för dem känslorna men samtidigt en sådan enorm tacksamhet för de dagar jag mår bra. Jag avskyr bara det där tomrummet inom mig. Det är som att livet är helt plant och man är inte exalterad över någonting alls. Det är som en motivationslös vardag där inga färger existerar. Det är skapligt att kombinera en sådan person med prestationsångest, en skyhög sådan. För att försöka ändra riktlinje lite snyggt... Hannibal var filmen jag behövde idag. Anthony Hopkins är en otroligt skicklig skådespelare och hur han formar Hannibal Lecter är fantastiskt. Det är en filmserie som bevisar att billiga jumpscares inte behövs för att skrämma en publik. Låt bara Anthony Hopkins bjuda på en middag så kommer personen aldrig bli sig lik igen.
Hannibal skulle förmodligen landa på en fullpott om Jodie Foster hade varit med. Vad jag har förstått så var det svårt för Jodie Foster rent tidsmässigt att vara med då hon hade andra jobb att ta hand om. Det ska även ha varit ett par delar kring manuset som hon inte var speciellt nöjd med. Så, Julianne Moore fick träda in i rollen som Clarice Starling istället. Hon gjorde ett bra arbete men saknaden efter kemin som Jodie Foster lyckades skapa var alltid närvarande i min skalle. Det är samtidigt svårt att justera om till en ny skådespelare för rollen blir aldrig densamma. Det jag framförallt gillar med Hannibal är råheten. Det är väldigt många scener som är grafiska och här vågar man att greppa råheten med styrka. Hannibal Lecter är som James Bond, en ond sådan som man ändå på något konstigt vis finner sympati för. Man sitter och hoppas på att han ska lyckas fly och klara sig för att senare bli äcklad av allt som han gör. Det var senast i tonåren som jag såg dessa filmer och inom loppet av ett år så har jag lyckats se om dem igen. De håller kvalitén än idag och det är spännande att se hur mycket man glömt bort. Hannibal var helt klart en bättre upplevelse än vad jag trodde. Om Jodie Foster hade tagit rollen så tror jag att detta skulle vara min favorit i filmserien.
4/5