Sinister (2012)
Sinister är en film som lyckas fånga atmosfären direkt och första gången jag såg den kunde jag inte se hela för den var så påtaglig. Brotten man får ta del av är mycket effektiva samtidigt som soundtracket kryper fram felfritt. Första halvan är enligt mitt tycke ett mästerverk för att sedan utvecklas till något som smakar lite små bittert. Jag känner att man valde att visa för mycket rent visuellt, där man istället skulle kunnat låta åskådaren själv bilda sin uppfattning. Ibland räcker det med att följa enkelheten istället för att förklara för mycket. Handlingen är väldigt bra och jag är knäsvag för filmer som behandlar det ockulta väl. Skådespelet är inget att klaga på. Jag tycker om utvecklingen hos huvudkaraktären, där man får följa hans besatthet till att nå framgång, det där rampljuset som han ständigt förnekar är hans egentliga drivkraft. När vi sedan närmar oss slutet tappar filmen mig. Det känns lite fjantigt och jag försöker smälta att det är en del av filmen. Filmen är helt klart sevärd, slutresultatet kändes bara så påskyndat.
3.5/5
3.5/5